Tractatus logico-philosophicus

Till en kurs i plugget läser jag just nu på en del om filosofer genom tiderna, bland andra Ludwig Wittgenstein som förutom att vara ha varit så där snygg som ni ser ovan även var en av de mest framstående filosoferna under 1900-talet.

När man läser om vad de stora hjärnorna i världshistorien teoretiserade om, tänkte på, grubblade över och [verb i imperfekt] [preposition] så får man en vidgad bild av hur mycket man själv inte vet om eller någonsin tänker på här i livet. Däremot är det en stor del av mig som, med all respekt för de där puckona, sitter på frågan “vem bryr sig?”

Filosofer spenderar hela sin livstid på att försöka besvara frågor som “vad är kunskap?”, “finns det någon verklighet utanför mina tankar?” eller “vad är tid?” (direkt rippade från wikipedia). Någonting som dessa filosofiska frågor har gemensamt är att de inte har några svar. Möjligtvis finns det svar på dem som Gud eller valfri annan högre makt sitter på, men så länge det är människor och inte gudar som diskuterar kring frågorna så kommer det att finnas lika många svar som det finns individer.

Missförstå mig rätt, jag anser att alla dessa tänkare inom sitt sökande efter svaren har bidragit enormt till mänskligheten i form av kunskap, vetenskap, konst och ren intellektuell utveckling, men jag kan absolut inte säga att jag avundas dem. Att tänka hårt gör ont, och att tänka på någonting som är utanför en människas räckhåll måste fan kännas som en stukning mellan hjärnhalvorna.

Min filosofi, liksom de flesta andras (medvetet eller omedvetet), är att fokusera på det som är inom räckhåll; vänskap, utbildning, karriär, kärlek, glädjen i att glädja andra, och allmän stimulering av kropp, hjärna och själ. Även om jag var kapabel till att grubbla över och kanske till och med till viss del besvara de stora frågorna så skulle jag troligtvis hellre sitta med en vacker kvinna, njuta av en god måltid och ta del av någon simpelt mänsklig underhållning så som en film än att bunkra upp med böcker, papper och penna och klämma ut världssanningar i hopp om att förändra världen. Jag tror starkt på människans individualitet och tror inte att två människor kan läsa en skrift och tolka den på exakt samma sätt, varför jag har svårt att se att en människas filosofiska upptäckter kan få fler än hängivna anhängare att förändra sina sätt.

Med andra ord ser jag ingen anledning till att spendera sina år på jorden sökandes efter någonting som man kanske aldrig kommer att finna när man istället kan göra det bästa av åren man får och försöka leva ett så lyckligt liv som möjligt samtidigt som man tillåter andra människor att göra detsamma.

Så där ja. Om du mot all förmodan tog dig igenom hela det här långa, tråkiga inlägget så är du antingen riktigt uttråkad eller en sann anhängare till det jag skriver, i vilket fall du bör sprida mina ord till dina vänner och ovänner, för det jag säger är rent och riktigt och Den Enda Sanningen!

doublei.net – där falskt hyckleri alltid är ett alternativ om man inte kommer på en rolig slutkläm.

This entry was posted in School stuff, Serious stuff. Bookmark the permalink.

8 Responses to Tractatus logico-philosophicus

  1. LiveitLoveit says:

    Typiskt att just jag skulle födas till en tänkare.
    Faaan betyder detta att jag aldrig att bli lycklig?? =( BANANAS också!!

  2. blööö says:

    en sann anhängare!! :D

  3. yourbrobro says:

    POP! POP! POP! Another muthafucka drop
    – RBX

  4. Yoshi says:

    @LiveitLoveit: Hahaha, aa det låter bra :p

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s